Jag arbetar till vardags som arkitekt, men vid drejskivan får jag utlopp för en annan sida av min kreativitet.

Jag hittade till keramiken genom en drejkurs som jag gav en vän i 40-årspresent. Tanken var att det skulle bli en rolig upplevelse – men efter första gången vid drejskivan var jag fast.

Att arbeta med händerna, följa lerans vilja och egenskaper och samtidigt söka en enkel och genomtänkt form är en process jag ständigt återkommer till.

Kanske är det just mötet mellan arkitekturens form och keramikens materialitet som gör drejningen så fascinerande för mig. Jag dras till rena, enkla former och till det som händer när materialens olika uttryck möts. Jag tycker särskilt om kontrasten mellan lerans matta, något grova och taktila yta och glasyrens finare, tätare uttryck.